Mina lår rör vid varandra (och jag är helt ok)

Kom ni ihåg dessa fem? Det är inte helt enkelt att leva efter dem men jag övar varje dag. Lika bra. Gör det på stranden nu under semestern.

När jag flanerar längs med vattenbrynet kommer jag på mig själv att dra in magen. Slappnar av och låter den få puta ut. BEFRIANDE. Tro mig!

Och vet du vad. Förutom att min mage putar ut så rör mina lår vid varandra. Lätt.

Och jag äter en pain au chocolate varje morgon till frukost och njuter av den.

Som om detta inte var nog. Jag undervisar i yoga men kan ännu inte stå på händer eller forma kroppen till de mest konstiga kringlor.

Och ändå, trots detta (eller tack vare!?) så är jag mer än ok.

Ja människor runt omkring mig tycker jag är riktigt bra. De verkar gilla mig och mina ”uni-lår”. För det har visat sig det är mitt hjärta och mitt sätt att vara i världen som berättar vem jag är. Inte mina lår.

Jag behöver inte förändras eller fixas. Jag behöver inte döljas. Jag behöver inte heller vara perfekt. Jag behöver bara vara mig själv med mina oslipade kanter.

Jag är inte heller villig att tillåta mig jämföra mig med andra för att förminska mig själv (eller för den delen höja mig själv över någon annan på dens bekostnad). Min ”unikhet”, liksom din, behövs precis som den är.

Mina öron och mitt hjärta fungerar mycket bra. Jag kan lyssna. Jag kan erbjuda medkänsla och empati. Jag är möjlig att älska. Och jag kan göra allt detta oavsett storlek på mina lår eller resten av kroppen.

När vi hela tiden väntar på den perfekta ______ så säger vi samtidigt till oss själva att vi inte duger som vi är – att vi hela tiden ”borde”, ”kan inte” och/eller ”en dag”.

Stop.

Om vi istället minns hur bra vi är med eller utan lår som rör vid varandra. Bra precis i den formen vi befinner oss i?

Vad skulle då hända?

För vem har skapat reglerna? Vem har sagt att du behöver förändra dig?

Spontant tänker jag på media. Det är lätt att göra media till syndabock. Men vi kan inte låta media styra vårt liv så i slutändan handlar det om oss själva.

Acceptans. Att acceptera sig själv. Vi behöver vår egen acceptans. Ingen annans. Punkt slut.

Du är värd din egen acceptans.

Sluta vänta på det ”perfekta” för att leva livet. Bjud in människor till ditt hjärta. Idag. Nu. Du behöver inte låssas att du är ok om du inte är det men du måste komma ihåg att du är bra precis som du är. Du skapar reglerna. Ingen annan.

Så revidera dina regler om det behövs och börja leva. Idag.

Och ja, mina lår rör vid varandra. För att jag är en underbar, fantastisk älskvärd människa – precis som du.

Share Button
Föregående
Nästa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *